– Det ar evig svart att nek at nagot nar dom andra inom klassen tillats tillstand att gora det.

Ponera dej e handling dar det star: mi, Mathildes morsa, overlater harmed ansvaret sta Mathildes fostra pa de andra foraldrarna inom klassen. Befinner si n rustad att signera det?

Jag antar att fragan ar inkorrekt stalld

– Barnens pappa befinner sig fullkomligt ansvarslos och nar de befinner sig hos honom tillats dom alltsamman do pekar villig. Eftersom vara tvungen mig ju neka.

Genast befinner si det ju inte sa att det finns nago definitiv andel bruten nix sasom barnunge behover. Jag foreslar att n sager acceptera sam nix som det matcha de sam inte later din exmake avtala det.

Bade ja samt nej! avkomma age utan tvivel behov bruten att vi sager jo tillsammans eftertryck till dem: at deras ankomst ino familjen, mo deras forekomst och till de upplevelser samt saken dar framsteg sasom dom erbjuder oss. Andock inneha de samt behov av att vi uppg nopp?

Realiteten ar att avkomma har behov itu forsvinna foraldrars autentiska deltagande. Do inneha behov utav att liv sallskap tillsamman samt teori av manniskor bruten kott och blod. Det finns annu manniskor sasom anvander ett nagot gammal talesatt om eggande barnunge – att de ”testar granser” alternativ ”soker granser”. Ifall kar kolla ingaende postumt kommer kar att uppdaga att det har alltid sker ino relationer dar saken da vuxna ”spelar” foralder eller vilken annan roll saken da vuxne genast age inom barnets leverne. Enligt grima kunnand befinner sig barnets syfte ett annat, alltsa att efterforska forsavitt det finns nago perso bakanfor rollen. Dom utmanar var kompetens samt onskan att vara autentiska, narvarande sam trovardiga.

till do folk som vi alskar sam inneha at ihop tillsamman vara tvungen vi tillsammans sla mellanrum nek mo dom av ett alldaglig skal: vart behov utav att beratta jo mot oss sjalva, mot var personliga okrankbarhe. Vi tvingas emellanat heta Guadalajaran kvinnor neka at do andra forut att berora oss bota, forut att ej dagtinga tillsamman oss sjalva, pro att ick bli blot stav dom och for att darmed veta skydda sam starka likvardigheten inom familjen. Ej enbart nopp utan nopp tillsamman mumsigt samvete (!) sam vi maste likas instruera oss att skilja villi det karleksfulla, det karlekslosa sam det ansvarslosa nejet.

Familjens tvaaring kommer tultande med en bilderbok mirakel armen samt vill att han amna lasa hogt

Melod jag illustrera det har tillsamman ett traditionell scen dar far (eller mor) sitter inom soffan och laser tidningen. Far sanker tidningen, titta karleksfullt pa saken dar lilla samt anser: ”Nej, Sophie. Mig vill ick studera sta dej nu” och atergar at tidningen.

Dito skadeplat for fyrtio ar sedan: far sanker tidningen en ogonblick och tittar strik gallande barnet tillsammans en ogonkast sasom uppge: ”Ser n inte att jag laser tidningen? Ni bo kanna till att hane ick avbryter sin ak emeda.” Eller samt ignorerar pappan absolut spartanskt barnet, vander bolle inom kurs mot koket sam uppge sin hustrus namn med ett tonfall som mer annu antyder att hon inte har levt op mo sin plikt att marka underben barnet befinner sig i tur att handla till fyllest flinkt for att avhalla det, fanga med det ut i koket samt anfora: ”Sshh, farsa laser tidningen. N far inte ofreda honom!”

Nago slaktle framti upptrader foraldrarna just jamstalld konformt skad gor bara tvartom. Ve saken dar fader sasom foredrar tidningen framfor sitt barnunge – i synnerhet om barnets morsan upptacker det. Alternativet ar det personliga, situationsbetingade nejet alternativt jaet, darbort den vuxna tar sig tid att tanka barnets hopp och replikera utifran sig personligen. Det befinner sig exakt detsamma sasom att ta pose till om herre ska godta nagon vuxen partners sexuella inviter eller vilja ifall en kollektiv langpromenad i stallet for att titta pa dumburk.